70 års jubileumskrift

                                                                                                                                                                          Sid.1

FÖRORD

Inför Kalmar Folkdanslags  40-årsjubileum 1984 skrev jag en historik över de gångna årens verksamhet. Vart tionde år har jag kompletterat  den och nu har jag inför 70-årsjubiléet än en gång gjort en översyn och komplettering med de senaste tio årens händelser.

Utöver dansen har verksamheten under en rad år varit särskilt livlig i dräkt- och  slöjdsektionen, där bl a högklassigt hantverk  tillverkats för lagets julmarknad och midsommarfest till stort värde för lagets ekonomi. Även våra spelmän har under lång tid varit flitiga på dansträningar och uppvisningar.

Medlemsantalet har  under den senaste tioårsperioden  sjunkit något och är nu ca 170. Särskilt nyrekryteringen av ungdomar är ett bekymmer, som vi  delar med många. Verksamheten är dock stor och vi har hela  åtta grupper som tränar  dans regelbundet.

Ett fortsatt stort intresse för verksamheten inger goda förhoppningar för framtiden.

Göran Andersson

FOLKDANSLAGETS BILDANDE

 Kalmar Folkdanslag har sitt ursprung i Regis Folkdanslag. Regi var en teatergrupp inom NTO-föreningen Heimdal som bl a sysslade med folkdans sedan 1939. I slutet av 1943 beslöts i Heimdal att även för medlemmarna i folkdanslaget skulle krävas medlemskap i nykterhets orden NTO, vilket inte alla folkdansarna var beredda att godta. Man ville nämligen ge tillfälle till folkdans oavsett ideell hemvist i övrigt. En grupp medlemmar i Regis folkdanslag bildade då Kalmar Folkdanslag vid ett sammanträde den 28 januari 1944. I detta sammanträde deltog Harry Stenberg, Erik W Olsson, Gun Andersdotter, Ella Johansson, Lennart Johansson, Kerstin Sandgren, Hjördis Thulin, Ingegerd Karemark och Margit Johansson, vilka alltså blev Folkdanslagets  stiftare.

Efter  sluten omröstning vid detta konstituerande sammanträde beslöts att föreningens namn skulle vara Kalmar Folkdanslag. Man beslöt också att söka inträde i Svenska Ungdomsringen för Bygdekultur.

Den första styrelsen utgjordes av Harry Stenberg, ordförande, Erik W Olsson, dansledare, Hjördis Thulin (Mikaelsson), kassör och Margit Johansson (Stenberg), sekreterare samt Ella Marta Johansson (Wilhelmsson), suppleant.

För att snabbt ge föreningen en stabil ekonomisk grund beslöts att de första medlemmarna skulle teckna ett andelsbelopp på 5:- kr, som skulle återbetalas när föreningens kassa så tillät. I flertalet fall överlämnades dock senare beloppet till föreningens dräktfond. Medlemsavgiften bestämdes till 75 öre per månad. Efter några månader fann man att ekonomin krävde en extra utdebitering på 25 öre tills vidare på grund av att lokalhyran stigit i höjden. Tidens allvar återspeglades i ett beslut första våren, då militär med menigs grad befriades från medlemsavgift. Strax därefter beslöt man också att medlem skulle befrias från avgift under sjukdom om minst en månad.

LOKALFRÅGAN                                                                                                                                              sid.2

 Redan vid tiden för folkdanslagets första stapplande steg var lokalfrågan ett stort problem, och det skulle visa sig att svårigheterna skulle bestå i drygt tre decennier. Alla turerna är nu knappast av särskilt stort allmänt intresse, men en noggrann beskrivning av problemen visar vilken möda som styrelsen fått lov att lägga ned för att lösa dessa viktiga frågor. Medlemmarnas tålamod måste samtidigt ha satts på betydande prov.

Den första träningslokalen låg i det gamla lasarettet (sedermera Söderportsskolan) , men redan efter en månad lade staden beslag på den för inkvartering av finska barn som fick en fristad undan kriget i hemlandet. Laget fick då låna Kalmar Scoutkårs lokal på Södra Långgatan 73. Den måste värmas  med en vedkamin 3-4 timmar före dansövningarna och blev dessutom snart för liten för den växande skaran medlemmar. Efter en månad var det dags att flytta igen, och nu till Tullskolans (sedermera Tullbroskolan) gymnastiksal. Sedan skolan stängt för sommarlov förlades övningarna till Ekudden i Tallhagen, där man dansade i parken. När höstvädret satte stopp för utomhusövningarna återvände man till scoutlokalen. De tider som man fick använda gymnastiksalen var inte lämpliga för laget och dessutom var hyran för hög att passa lagets ekonomi.

Så småningom blev scoutlokalen tagen i anspråk för militära ändamål och man flyttade till Folkets Parks danspaviljong. Någon uppvärmning för lagets räkning skedde inte varför det blev för kallt under hösten och i december 1946 flyttade man in i värmen i Hantverksföreningens lokaler där två olika gillestugor kom till användning.  I den första var golvet av tegel och alldeles för strävt för dans och  den andra togs efter en tid i anspråk som militärförråd. Man var då snart tillbaka till tegelgolvet. Hösten 1949 fick man återvända till Tullskolan, där man först dansade i en korridor. Efter en tid öppnades gymnastiksalen igen för laget, men nu på gynnsammare ekonomiska villkor. Under de första åren tränade man vanligen på söndagskvällarna sedan det visat sig att alla vardagskvällar var upptagna av medlemmarnas kurser,  gymnastikövningar m m. Hösten 1953 fick man inte längre öva i Tullskolan på söndagskvällarna varför laget flyttade till yrkesskolans lokaler. Redan efter ett år, eller 1955, lämnade man Tullskolan igen för att dansa i yrkesskolans  sysal till 1958, då laget fick hyra Vasaskolans gymnastiksal.

Efter drygt tio års ambulerande tillvaro hade styrelsen förvisso undersökt alla möjligheter att mera varaktigt få tillgång till en lämplig lokal. Man såg ingen annan möjlighet än att bygga själva och vid  kontakter med stadens drätselkammare år 1956 ställdes i utsikt att få en tomt och eventuellt också rivningsvirke.  Bygget tänkte man till stor del göra med medlemmarnas hjälp. Styrelsen skrev också till Allmänna Arvsfonden och sökte bidrag. Något bygge blev det dock inte, men 1957 hyrde man tillsammans med Brukshundsklubben och Kalmar Hälsoklubb det s k Perstorpet, beläget strax väster om Skälby kungsgård. Sedan torpet reparerats av hyresgästerna kunde det avvändas för dansövningar och annan föreningsverksamhet. Det brann senare ner men återuppbyggdes på samma grund.

År 1958 var man tillbaka i Vasaskolans gymnastiksalar, först den gamla och sedan den nya. På hösten 1964 invigdes en ny lokal, ett källarutrymme på Norrgårdsgatan 1, där man blev kvar bara ett år sedan det visat sig att hyran blev för hög. Man fick flytta tillbaka till Vasaskolan igen. År 1968 flyttades övningarna till ungdomsgården Alabastern på Perstorpsvägen 2, där laget blev kvar till hösten 1972 då man under en termin övade i Lindöskolans  gymnastiksal. År 1973 dansade man först i  Folkets Hus och sedan i Vasaskolans lilla gymnastiksal, där laget stannade tills den ambulerande   s3 tillvaron fick ett slut i oktober 1976, då kommunen åt oss upplät Skälbyskolan, byggd redan 1880.

I  Skälbyskolan fick laget för första gången under sin då med än trettioåriga tillvaro en fast punkt för sin verksamhet. Lokalen ställdes i ordning för sin nya användning av medlemmarna och efter två år målade vi om bottenvåningen sedan kommunen åtagit sig att bekosta färgen. På övre våningen inreddes ett vävrum, ett sammanträdesrum och ett kafferum med pentry. Sedan kommunen ordnat med en av brandförsvaret krävd reservutgång målades även den övre våningen om under våren 1982. Arbetet gjordes som beredskapsarbete för att sysselsätta arbetslösa målare. Samtidigt installerade vi två duschar och ett kylskåp för att göra det möjligt att använda lokalen som bostad åt gästande lag. Sommaren  1982 prövades den möjligheten för första gången till full belåtenhet av Volkdansgroep  Pajottenland från Belgien under en vecka.

Skälbyskolan betydde oerhört mycket för laget, och verksamheten ökade betydligt i omfattning sedan vi flyttade in där.

Sedan medlemsantalet stigit snabbt diskuterades under 1985 med kommunens fritidsförvaltning frågan om en tillbyggnad av Skälbyskolan. Planerna måste dock skrinläggas p g a höga kostnader.

Efter några års ovisshet om vår framtid i Skälbyskolan stod det klart år 1991 att vi måste lämna den lokalen därför att kommunen hade andra planer för huset.  Vi fick efter en del  turer ett erbjudande av kommunen att hyra större delen av den övre våningen i Skälby kungsgård. Efter det vi målat om och inrett lokalerna kunde invigningsfesten hållas i november 1991, en fest som var värdig den ståndsmässiga miljön. Huset är byggt år 1785 och  var under den första tiden sommarresidens för landshövdingen.  

Sedan vi under sexton år haft hela vår verksamhet  i  Skälby  kungsgård  meddelade kommunen under våren 2007att man i fortsättningen  avsåg att upplåta hela huset åt en enda hyresgäst, vilken slutligen blev Studiefrämjandet.  Några ekonomiska möjligheter att hyra hela huset hade vi inte, varför vi måste  söka något annat. Vad som erbjöds var att dela lokal  på Skälby med  Kalmarsunds-dansarna, som hade en rätt blygsam  omfattning på sin verksamhet.

Vårt hyreskontrakt med kommunen sades upp fr o m den 1 januari 2008. För vår omfattande slöjdverksamhet  fick vi anvisat en lokal på Rimsmedsvägen som var  väl lämpad  främst för textilslöjden . Efter  en reparation övertog vi lokalen under våren 2008.

För att kunna bedriva vår verksamhet nödgades vi att träffa  ett för oss mindre bra avtal till den  31 januari 2009 med Kalmarsundsdansarna angående danslokalen.  Ett  enklare styrelserum  och  ett mindre förråd iordningställde vi i Skälby i anslutning till Kalmarsundsdansarnas lokaler.

Relationerna  med ”hyresvärden” blev efterhand allt kärvare bl a på grund av ökade krav på hyreskostnad och minskad  tilldelning av  disponibla danstider.  Det blev då nödvändigt för oss att söka  efter en annan lokal. Omkring årsskiftet  erbjöd kommunen oss ”Gula Paviljonen”  vid Folkets Park. Efter sedvanligt reparationsarbete av oss blev det  bl a ett nytt golv i danslokalerna och en ommålning av köket. Vi kunde inviga  lokalen vid lagets 65-årsjubiléum  i mars 2009. I omedelbar anslutning  finns en utedansbana, som kommit till flitig användning för bl a danskurser sommartid. Vid dåligt väder finns då den ordinarie lokalen att tillgå.

Vi har dock inte helt lämnat kungsgården.  Genom tillmötesgående från Studiefrämjandet   får        s4   ännu ha barndanserna där liksom högreståndsdanserna.  Även vår julmarknad har  vi fått anordna på traditionellt sätt -- för tjugonde gången år 2013.

Propåer frän kommunen om försäljning av parken och för vår del avflyttning från Gula Paviljongen har hörts en tid, men något slut på den epoken ser vi inte ännu.

DANS

Folkdanslagets stiftare var som redan nämnts erfarna dansare, och redan i mars 1945 gavs den första uppvisningen. Tacksamma åskådare var baltiska flyktingar på Hushållsskolan Anita och arrangör var Kalmar Husmodersförening. Den första offentliga uppvisningen hade man den 10 juni 1945 vid en gymnastikfest i Borgholms slottsruin och den lär ha varit mycket lyckad. På programmet stod bl a Fjällnäspolska, Fryksdalspolska, Smålandspolska, Kadrilj från Övraby socken och Vingåkersdans.

Medlemsantalet var ganska lågt, mellan 30 och 50, ända fram till 1974, och därför var det ganska ofta så att uppvisningarna skedde tillsammans med andra lag i trakten. Man hade mycket tidigt en taxa för uppvisningar på 10 kr per par och samma belopp per spelman. Detta underlättade ju arvoderingen vid s k blandade uppvisningar med deltagare från olika lag. Uppvisningar gavs i rätt stort antal inte bara i sydöstra Småland och på Öland utan också inom en större region. Midsommaren 1945 deltog laget sålunda tillsammans med Smålands distrikt av Svenska Ungdomsringen för Bygdekultur i  en uppvisning på Vetlandautställningen.

Medlemmarnas intresse för vidareutbildning i dans har alltid varit stort. Redan under lagets första år deltog tio medlemmar i en instruktionskurs på Sjöängens folkhögskola  vid Vetlanda. Några månader senare hölls en instruktionskurs i Kalmar i samarbete med de övriga två Kalmarlagen Regis och  SGU:s folkdanslag.  Samtidigt deltog två av lagets medlemmar i en kurs på Nääs slott i Västergötland.  En veckokurs för ledare på gymnastikfolkhögskolan på Lillsved hade också deltagare från laget.             I distriktets kurser för dansledare har under årens lopp våra medlemmar deltagit flitigt.

En studiecirkel i folkdansteori ordnades 1951 och i mitten av 1960-talet vidgade man lagets repertoar till att omfatta även högreståndsdanser och polskor.

Behovet av rekrytering av nya dansare blev påtagligt under en följd av år. Under 1957 genomfördes en nybörjarkurs i gammaldans samt folklig dans och gammaldanskurserna har sedan återkommit med ganska jämna mellanrum.

Medlemsantalet fördubblades under 1975 och antalet uppvisningar översteg då för andra gången ett halvdussin under året. Rekord i det avseendet sattes 1983 med 21 uppvisningar inom landet vartill kom ett antal i Belgien.

På  Ingelstorps lantbruksskola utanför Kalmar anordnade Smålands distrikt varje trettondagshelg från 1967 till 1978 danskurser, huvudsakligen i  polskedanser. Kurserna var välbesökta av lagets medlemmar, som också fick ta på sig en hel del arbete eftersom vi vanligen fungerade som värdförening.

Under 1982 togs polskedanserna upp på nytt, denna gång i en särskild grupp som har sitt ursprung i en veckoslutkurs som leddes av Barbro Karlsson och Sture Göransson, den senare från  Västerås. Skrudade i kläder från förra sekelskiftet har gruppen gjort ett antal uppvisningar.  Intresset     s.5 bland   medlemmarna är stort och skaran polskedansare fördubblades snabbt. Distriktets kurser i polskor leddes länge av  Sven Appelstål  som tillsammans med Barbro Karlsson lett vår grupp under alla år. Sedan 2004  har också Jan Thor från Oskarshamn tillkommit som dansledare. En nybörjargrupp tillkom 2012 med Barbro och Åke Karlsson  som ledare.

Sedan föreningen i mitten av 1970-talet blev så stor att dansträningen måste bedrivas i ett antal olika grupper har den personliga kontakten mellan medlemmarna blivit mindre. För att ändå få en samhörighetskänsla har sedan 1981 normalt någon dansträning under året varit gemensam för alla medlemmar, en s k samdans. De olika grupperna turas om att svara för arrangemangen.

Årligen återkommande uppvisningar gavs vid firandet av Svenska Flaggans Dag/Nationaldagen samt vid trädgårdsfesten och sedermera spelmansstämman i Krusenstjernska trädgården. Vid midsommar har naturligtvis alltid dansats en rad uppvisningar med kulmen sedan 1973  på vår egen fest vid Revsuddens hamn.

Mera udda uppvisningar har vi haft bl a på ett amerikanskt kryssningsfartyg, Lindblad Polaris, som under några somrar i början av 1980-talet angjorde Kalmar, i Nygammalt på teve 1985, i Växjö tillsammans med nästan hela Smålands distrikt  under Folkmusik- och dansåret 1990 samt 1993 på          det holländska kryssningsfartyget Statendam, som lär vara det största fartyg som någonsin varit i närheten av Kalmar.

En av prästen Per Harling skriven folkdansmässa ”Träd in i dansen” har vi uppfört i eller intill kyrkor  i Förlösa och Hossmo 1995, i Dörby och Åby 1996, i Hossmo 1997, i Hossmo och Ryssby 1998 samt i Hossmo 1999.

En för laget ny dansgrupp skapades år 1996 då vi började träna högreståndsdanser eller herrskapsdanser efter dansmästaren Lars Fornanders uppteckningar från tidigt 1800-tal. Det syddes empirklänningar, vita knälånga byxor och skjortor med ”rysch och pysch” till kavaljererna och på alltihop hängdes frackrock och hög hatt. Tidsenliga mönster letades fram av Margareta Andersson som också ”höll i ” produktionen. Urpremiären förlades till en stor folkdansdag på Skansen i Stockholm 1997. Resultatet blev sådant att vi engagerades för många uppvisningar i Kalmartrakten och förfrågningar kommer fortfarande, numera  huvudsakligen  från IOGT-NTO för deras trädgårdsfest på Västerlånggatan.

MUSIK

 Musiken var vid sidan om lokalfrågan ett stort problem vid föreningens tillkomst. Man fick först låna en grammofon av Luggudegillet i Skåne till laget kunde köpa en egen begagnad skivspelare. Vid föreningens första sammanträde beslöts att rekvirera en serie grammofon skivor med musik till folkdanser från Ungdomsringens förlag. Skivrepertoaren räckte snart inte till för dansövningarna varför lagets sångförmågor fick se till att hålla takt och ton. Karl-Gunnar Karlsson (Strömhed) kunde redan då traktera sin fiol, men hans håg stod främst till dansen. Hösten 1945 gjorde den store entusiasten Jonas Öberg sin entré som spelman i laget. Vilhelm Andersson kom 1949 och spelade för laget ända till 1965 då han tvingades sluta av hälsoskäl. Under åren 1954 till 1958 spelade vid hans sida Henning Kylsten.  En gitarrkurs ordnades under Harry Stenbergs ledning 1958 och året därpå bildades en sångkör och en manskvartett. Samma år startade också en musikgrupp och Karl-Gunnar Strömhed började sin långa karriär som spelman i laget. Under senare delen av 1960-talet        s.6  medverkade också ibland Gunnar Strimfors som spelman liksom Erik Loxbo under tre år i mitten av 1970-talet.

År 1977 startade Karl-Gunnar Strömhed en fiolkurs med sex deltagare som verkade under fyra år.       I början av 1980-talet ledde Sten-Åke Silverin en nybörjarkurs för fiolspelare. Margareta Andersson startade år 1984 en nybörjarkurs på nyckelharpa som övade under ett år och gjorde en del framträdanden, t o m i Stuttgart. Kursen togs upp igen 1988 som en fortsättningskurs under något år. Under 1988 startade Alf Lindén en grupp för fiolspelare som övade och spelade till dans några år.

År 1980 bildades en särskild musiksektion för att stimulera denna mycket viktiga del av verksamheten. Sektionen arrangerade år 1987 det första  musikcaféet  på Värsnäsgården och den aktiviteten följdes  av fler av samma slag.

På grund av brist på ledare slogs musiksektionen ihop med danssektionen år 1993 och verksamheten fortsätter i den nya sektionen. För musiken på träningarna i uppställningsdanser  och på uppvisningar har under en följd av år på senare tid svarat bl a Birgitta Stenmalm, Björn Berglund  och Hans Bergehamn med Sune Johansson som flitig ledare.

Kalmar Spelmanslag och Smålands Spelmansförbund  arrangerade Zornmärkesuppspelningarna 2005. Vi medverkade bl a d funktionärer.

DRÄKT OCH SLÖJD

Redan under det första verksamhetsåret bildades en dräktfond. Den första inkomsten fick fonden från ett lotteri som gav 138:14 kr i netto. Efter tio år hade skaffats två kvinnliga dräkter, en Möredräkt och en Ölandsdräkt samt ett par byxor till en manlig Möredräkt.  Så småningom har garderoben utökats betydligt.

En studiecirkel i knyppling ordnades 1951 och samlade elva deltagare. En sycirkel startades 1953 och kurser i dräktsömnad pågick nästan fortlöpande ett tiotal år från 1974. Kurser har ordnats även i bandvävning , ljusstöpning och textiltryck liksom studiebesök på länsmuséet.

I samarbete med andra folkdanslag och hembygdsföreningar i trakten deltog laget genom sin dräktrådgivare Erik Luthander under 1969 i ett försök till dräktforskning i sydöstra delen av Småland. Bl a genom annonser i ortstidningarna sökte man kontakt med personer som alltjämt kunde ha dräktdelar och smycken från äldre tider i sin ägo. Man fann då ett blått livstycke som utgör grunden till den blå Möredräkten.

Genom upplåtande av Skälbyskolan som föreningslokal 1976 skapades helt nya förutsättningar för vår verksamhet, inte minst inom området dräkt och slöjd. Dräktsektionen ombildades till en dräkt- och slöjdsektion 1977 och år 1978 inreddes en väv- och systuga i Skälbyskolan. Där fanns tre vävstolar varav två är lagets egna och där vävdes både dräkttyger och annat. En kurs i skinnsömnad pågick åren 1980-81 och flera av medlemmarna passade på att sy sämskskinnsbyxor till dräkterna.

Under 1900-talets två sista decennier har genomförts en rad kurser i olika gamla slöjdtekniker. Det har tillverkats och målats spånkorgar, vi har slöjdat i skinn och halm, vi har gjort trådarbeten och slöjdat svepaskar. På textilsidan har det växtfärgats, flätats strumpeband, broderats         s.7  huvuddukar, gjorts hårkransar och vävts band med brickteknik.

Även sedan vi flyttade till Skälby kungsgård år 1991 har vi ett särskilt vävrum som används mycket flitigt.  Inventarierna har efter hand blivit allt mer omfattande.

En betydande del av sektionens slöjdalster används som uppskattade vinster i lotterier, bl a vid vår midsommarfest på Revsudden. Sedan 1992 har vi också arrangerat julmarknad den andra advent  i föreningslokalen med servering, lotterier och försäljning av egna och skänkta hemslöjdsprodukter. Under en följd av år har främst Christina Ackesjö, Birgitta Olsson och Sven-Ivar Norberg lagt ner ett imponerande arbete på förberedelserna för tillverkningen av slöjdprodukterna. Sedan dansträningen numera ställs in under särskilda slöjdveckor har medlemmarnas villighet att ställa upp med arbete ökat betydligt.

 BARN OCH UNGDOM

 Redan hösten 1947 bildades ett juniorlag, som dock omfattade enbart flickor. Någon långvarig framgång blev det dessvärre inte, bl a beroende på ledarbrist, och under hösten 1948 inställdes verksamheten. De ungdomar som var mest ihärdiga fick sedan träna med de vuxna. Under ett par år i mitten av 1950-talet nämns i verksamhetsberättelserna om barnlagets övningar igen. Intresset för att bedriva verksamhet bland barn och ungdomar var stort och 1973 gjordes ett nytt försök. Den gången gick det bättre och under ett antal år hade vi ett hundratal medlemmar i den då bildade barn- och ungdomssektionen. Intresserade ledare var då Ingegerd och Göran Karmberg.

Från hösten 1982 till sommaren 1984 hade vi en barngrupp i Lindsdal, vilket är den hittills enda ”utlokaliseringen” av en del av verksamheten. På grund av ledarbrist avvecklades dock gruppen och barnen fick resa in till föreningslokalen för att dansa.

Den första utlandskontakten hade barnen sommaren 1984 då ett tjugotal deltog i den nordiska barn- och ungdomsstämman Nord Ung i Falun med Tord Nahlbom och Margareta Johansson som ledare. Sektionen var vid den tiden större än någonsin.

Folkdanslaget har under många år haft svårigheter att upprätthålla intresset för vår verksamhet bland barn och ungdomar. Till en del beror detta på ledarbrist men utvecklingen är dessvärre vanlig över hela landet. Ett lysande undantag är dock verksamheten bland de minsta barnen, där Helén Bodell sedan 1992 lyckas samla ett antal  barn  varannan lördag.  Numera har även den skaran minskat, men den finns ändå.

 FRILUFTSLIV

Under föreningens första år utövades en livlig friluftsverksamhet. Utflykter i stadens omgivningar och på Öland anordnades nästan varje söndag. Bland mera ovanliga arrangemang kan nämnas ett slädparti och en vandring till julottan i Kläckeberga kyrka 1945. Utflykterna blev efterhand färre, men gökottan är en tradition som överlevt alla växlingar. En fast punkt på programmet under många år var också en vår-vinterpromenad.  Åren 1946 och 1947 drevs en propaganda i staden för att intressera folk att erövra riksidrottsmärket. Det tävlades mellan föreningarna om vilken som erövrade flest märken i förhållande till medlemsantalet. Båda åren kom folkdanslaget på      s. 8   andra plats och 1947 lyckades hela 85 procent av medlemmarna klara proven.

I slutet av 1980-talet tog Gunnar Erlandsson initiativ till utflykter med kanot, och nästan varje sommar under några  år utforskade ett antal medlemmar delar av Lyckebyån, Ronnebyån, Ljungbyån och Kalmarsund.

Under större delen av 1980-talet deltog folkdanslaget i Ölands kyrkstafett, som är en landsvägslöpning med 13 sträckor och med växlingsplatserna vid kyrkor på Ölands mittland. Vi brukade hamna strax under mitten på resultatlistan som då omfattade ca 150 lag, men entusiasmen hos deltagarna översteg betydligt de ändå ganska goda placeringarna. Vår ständige lagledare Paul Karlsson lämnade inget åt slumpen och hans hambo med någon fräsch lagmedlem i folkdräkt som final på slutsträckans hårda 13 km var en av loppets attraktioner.

Till de mera udda aktiviteterna kan nämnas att vi ställde upp med fyra roddare i en tävling i Wilmington 1988 som ett inslag i firandet av Nya Sverige-kolonins 350 årsjubileum. Roddarna hade dock skaffat sina färdigheter på annat håll än i folkdanslaget.

 UTLÄNDSKA KONTAKTER

Folkdanslagets första utlandsresa gjordes redan 1949 i form av ett vänortsutbyte i Silkeborg i Danmark, där man deltog i en nordisk folkdansstämma anordnad av Midtjyske Folkedansere. Året därpå arrangerades ett vänortsbesök i Kalmar med folkdansare från Silkeborg och Kalmars norska vänort Arendal. Medarrangörer var Regis och SGU:s folkdanslag, vilka också hade deltagit i resan till Danmark 1949. År 1951 reste laget till Arendal, där Austegdelagets Leikarring var värd. Samma år tog man emot Folkedanserkaenden från Nakskov på Lolland som var på resa i södra Sverige. Som tack för detta inbjöds laget till Lolland en vecka sommaren 1952, då man besökte Kettinges lag Gamle Danses Vaern. Besöket återgäldades med en inbjudan till de båda danska lagen för ett besök i Kalmar sommaren därpå.

Utbytet med de nordiska grannländerna var som synes mycket livligt under några år, men med ett par undantag dröjde det ända till 1976 innan man hade mera omfattande utländska kontakter igen. Ett franskt folkdanslag togs emot någon dag 1957 och år 1966 deltog åtta medlemmar i en resa till Bitburg i dåvarande Västtyskland och Nice i Frankrike. Resan  arrangerades av Blekinge distrikt.

Nordlek som är en samarbetsorganisation mellan Svenska Ungdomsringen och dess motsvarigheter i de nordiska länderna, anordnar vart tredje år en stor folkdans- och folkmusikstämma. I stämman 1973 i Helsingfors deltog tre medlemmar och 1976 i Trondheim var hela 21 deltagare från vårt lag. Vasa Folk Dance Club från Los Angeles gästade Kalmar  både 1976 och 1979 och vi tog emot dem med ett samkväm.

Sommaren 1978 inleddes en serie utbyten med Stuttgarter Spielkreis från dåvarande Västtyskland , ett utbyte som pågick i flera år med besök i Stuttgart 1980, 1985 och 1992 och med återbesök  i Kalmar 1982 och 1990 förutom många besök av privat natur.

År 1977 deltog fyra par från laget tillsammans med SGV (Sällskapet Gammeldansens Vänner)  i Malmö i en internationell festival i Israel. Nordlekstämman var 1979 förlagd till Holstebro i Danmark och där deltog hela 42 av medlemmarna i vårt lag. På ditresan gästade vi folkdansare i vår        s.9   vänort  Silkeborg.

Tillsammans med Nybro Folkdanslag tog vi samma år emot Studenten-Volkstanzkreis från Wurtzburg i dåvarande Västtyskland och en kväll ordnades ett samkväm för ett ungdomslag från New Jersey, tillhörande Vasa Orden of America. Dessutom deltog den sommaren sex av lagets medlemmar i en resa till Burgenland i Österrike som anordnades av SGV i Malmö. Tillsammans med SGV reste 1980 fyra medlemmar till Brighton i England och år 19881 deltog fem medlemmar i deras resa till Krems  i Österrike. Under resan till Stuttgart 1980 besökte vi också våra gäster sedan året innan från Wurtzburg.

Kommunstyrelsen i Kalmar var 1980 inbjuden till en s k Hansedag i Zwolle i Holland som det året firade sitt 750-årsjubileum. Som en del av festligheterna skulle ett karnevalståg ordnas med medverkan från de ca 35 inbjudna städerna som tillhört eller samverkat med Hanseförbundet under medeltiden och  en tid därefter.

 Kalmar kommuns företrädare var vänliga nog att låta tio par med spelmän från vårt lag deltaga. Den närmast föregående Hansedagen lär ha inträffat på 1600-talet, så det var ett historiskt evenemang vi fick medverka i. Som kulmen på några intensiva dygn blev det ca sju km folkdansuppvisning på diverse gatubeläggningar och ett minne för lång tid. Vi har sedan tillsammans med kommunstyrelsen deltagit i Hansedagar i Braunschweig 1985, i Duisburg 1986, i Kalmar 1987, i Köln 1988, i Hamburg 1989 och i  egen regi i Visby 1998. Överallt utomlands har vi mötts av ett intresse för folkdans som man knappast kan få se i Sverige.

År 1982 var det dags får en Nordlek-stämma igen, och den här gången gästades Göteborg av ca 7000  folkdansare och spelmän, varav vi  bidrog med ca 50. Efter hemkomsten från stämman tog vi emot ett belgiskt lag som våra gäster, nämligen Volkdansgroep Pajottenland från trakten av Bryssel. Besöket gynnades av ett utomordentligt vackert väder och gästerna kände sig så väl mottagna att de redan året därpå tog emot oss på ett återbesök som överträffade det mesta i fråga om gästfrihet.

Nästa  Nordlek-stämma ägde rum i Åbo 1985 och även där var ett antal av våra medlemmar med. Året därpå medverkade vi i en turistmässa i Groningen i Holland och samma år hade vi som gäster ett ungdomslag från Oberwart i Österrike, Ungarische Volkstanzgruppe. Ett återbesök blev det redan året därpå med en tur även till det närbelägna Ungern.

År 1988 var det dags för lagets längsta resa, då vi samtidigt med flera andra föreningar i staden deltog i firandet av Nya Sverige kolonins 350-års jubileum i Wilmington i Delaware. Vi var också några dagar i New York och dansade en uppvisning i 40 graders värme, vi var i Washington och i svenskbygderna i Minnesota och vid Niagarafallen, förstås. Det hjärtliga mottagandet vi fick av Vasaorden i den lilla svenskstaden Jamestown ska vi sent glömma liksom sista kvällen tillsammans med Vasa folkdancers på Solhem på Staten Island utanför New York. För våra spelmän var det en  högtidsstund att få spela med den legendariske och numera bortgångne dragspelaren Walter Eriksson. Under hemresan stannade några av oss ett par dagar på Island, och det var verkligen en annorlunda upplevelse.

Samtidigt med Amerikaresan var en grupp ur laget på en festival i Buxtehude i närheten av Hamburg.

Under Hansedagarna i Köln 1988 kom vi i kontakt med en grupp från Tallinn, Peiar,  som          s.10    dansade  och spelade rent professionellt. Vi bjöd dem till Kalmar 1990 och här gav de en bländande uppvisning som vi sent ska glömma. Vi besökte dem året därpå, och erfarenheterna därifrån gjorde   att    medlemmar i laget under 1992 två gånger reste med en skåpbil fullastad med matvaror och andra förnödenheter till gruppens medlemmar och till ett barnhem.

År 1991 arrangerades en stor internationell folkdansfestival i Köpenhamn och dit  inbjöds vi som det ena av två svenska lag. Vi togs väl omhand av Hvidovre Folkdansere , och två år senare var de våra gäster.

Nordlekstämman var 1994 förlagd till Linköping där vi också deltog.

Kontakterna med Baltikum har också sträckt sig till Kalmars vänort Panevézys i Litauen. Ett folkdanslag därifrån besökte oss 1992 och året därpå gjorde vi ett svarsbesök. Även år 1999 gjorde vi ett besök där och år 2000 hade vi besök av folkdansgruppen Versme från Panevézys. År 2003 deltog vi  i Panevézys 500-årsfirande tillsammans med bl a kommunens officiella representanter.

År 2004 inleddes en serie besök i Lohmen, en liten stad i norra Tyskland.  Besöken  där upprepades  2005 och 2006 och var mycket  lyckade.

Det  flitiga utbytet med  Panevézys  fortsatte med ett  besök där 2005. Gruppen splittrades dock 2007. År 2005 fick vi besök av ett annat litauiskt lag. Resandet fortsatte och 2006 deltog vi i en festival i Prag.

Den första kontakten med ryska folkdansare skedde 2008 då en grupp från Kaliningrad gästade oss.

Samma år gjorde vi en veckolång resa till Rieti i Italien som förutom dansuppvisningar  omfattade en hel del intressant sight-seeing.

Reslusten är fortsatt stor och 2009 gjorde en mindre grupp en rese till Chauvigny  i Frankrike.  År 2012 deltog vi i en folkdansfestival på Bornholm.

MIDSOMMARFESTER PÅ REVSUDDEN

 Sedan 1973 har laget varje midsommar anordnat en fest för allmänheten på Revsudden. Där finns sedan gammalt en festplats som låg ”för fäfot” några år tills dåvarande ortsborna och medlemmarna Asta och Ivar Karlsson fick den goda idén att intressera folkdanslaget för att göra något av den. Under sex timmar på midsommardagens eftermiddag och kväll roar vi allmänheten med uppvisningar, dans, lekar för barnen, servering och tombolalotterier samtidigt som vi visar delar av vår verksamhet. Såväl ortsbor som tillresande från ett allt större område uppskattar arrangemanget mycket. Ett inte obetydligt netto underlättar finansieringen av lagets verksamhet under året. Till allmänhetens spendersamhet bidrager säkert att vi aldrig tagit någon entréavgift. Det krävs naturligtvis en hel del arbete för att få festen i hamn och mest av alla arbetade under många år ovannämnda Asta och Ivar. Det tackar vi för.

Sedan en storm totalt ramponerat musik estraden på dansbanan  byggde vi en helt ny år 1987. Virket tillhandahölls av Skäggenäs Fiskehamnsförening som äger festplatsen. Tidens tand gnager även på en gammal dansbana och konstruktionen började småningom svikta betänkligt.                                    S 11 Som ett AMS-arbete byggde vi bl a om huvuddelen av bjälklaget 1993. Virke och arbetsledning fick vi ordna själva. Ägarens insats blev hyresfrihet under tio år för vår del. Däcket kunde användas ytterligare en tid men till midsommaren 2005 var det nödvändigt att byta de sämsta bräderna   för att  förhindra    olyckshändelser.

Materialet till ett nytt däck skulle kosta ca 30 000 kr och vi undersökte alla möjligheter till finansiering hos bl a fonder och myndigheter. Av länsmuséet fick vi 10 00 kr och av länsstyrelsen 9 000 kr på grund av dansbanans höga kulturella värde. Särskilt framhölls att bodarna fanns kvar, vilket lär vara ovanligt. Ombyggnaden genomfördes 2006 av ett stort antal medlemmar på tre dagar inför sommaren. Hela kostnaden uppgick till 29 983 kr, varav laget fick betala 10 983 kr. Ett nytt avtal tecknades mad fiskehamnsföreningen   och gäller till den 1 juli 2016. Av antikvariska skäl fick vi inte använda tryckimpregnerat virke till däcket varför det försämrades snart och redan under 2013 fick nästan 100 bräder bytas ut.

En tillbyggnad med ett förråd i anslutning till serveringsboden utfördes 2008 för att ge plats för material till midsommarfesterna.

NÅGRA STYRELSEFUNTIONÄRER

Nuvarande styrelse

Ordförande                     Birgitta Stenmalm (sedan 1990)                 

Vice ordförande             Barbro Karlsson (2005)

Sekreterare                     Håkan Ackesjö(2010)

Kassör                          Ingvar Nilsson (2007)

Klubbmästare                 Ingrid Axelsson (1983)

Sektionsledare            

Dans och musik           Kirsten  Arvidssson (2005)

Dräkt och slöjd            Christina Ackesjö (1993)

Barn och ungdom            Helén Bodell (1992)

Suppleanter                     Östen Serlander (2007) 

                                           Christina Wahlqvist (2014)

Tidigare ordförande     och                             sekreterare                                                          s.12

1944-49 Harry Stenberg                                  1944-46 Margit Johansson

1950          Birger Johansson                           1946-51 Sigbrit Gustafsson

1951-53 Tage Karlsson                                    1952-53 Siv Leonardsson

1954-65 Arne Lesseur                                1954-58 Vilhelm Hedman

1966-70 Vilhelm Hedman                           1959          Birgitta Pettersson

1971-77 Eje Sandell                                        1960-62 Ingemar Nilsson

1978-79 Olle Persson                                1963       Emy Pettersson

1980-89 Jan Målberg                                      1964-65 Inger Nilsson             

1990-    Birgitta Stenmalm                        1966-67     Karl-Erik Steij

                                                                           1968          Kenneth Danielsson                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                 Dansledare                                                      1968-69     Rolf Sandberg 

 1944-46   Erik W Olsson                                1970-73 Rune Johansson                              

1947      Harry Stenberg                                 1976          Anna-Lena Pettersson

1948      Tage Karlsson                                   1977-79 Marianne Norrby

1949      Erik W Olsson                               1980-89 Göran Andersson

1950-58 Harry Stenberg                           1990-91     Barbro Karlsson

1959-60 Karl-Gunnar Strömhed               1992-93     Kirsten Arvidsson

1961-70 Harry  Stenberg                            1994-09 Christina Hägerby

1971-73 Barbro Karlsson                            2010-      Håkan Ackesjö

1974-86 Herta Kirchberg

1987-88 Karin Johansson

1989-94 Olle Persson  

 1995-04    Håkan Stenberg    

2005-     Kirsten Arvidsson